Like clouds in the dark.
Jag har träffat så spännande männskor redan! Som läser Kafka på stranden och Shakespeare på gräset och sånt. Och min första assignment är att skriva en dikt om en plats i Edinburgh och reflektera över en gammal diktsamling. Och från mentalsjukhuset där jag läser (öppna spisar och 1800-talstapeter i klassrummet) kan man se hela stan och arthur's seat och havet och slottet. Och så finns där en stor kullig gräsmatta. Och stenmurar runtom.
Hej och hå vad rätt jag hittat då.
Och nu är jag dödstrött på min header.
Vad glad jag blir för din skull:)
ibland är livet tokigt bra. jag går omkring och känner likadant fast helt annorlunda den här veckan, i ett alldeles vanligt klassrum med 25 alldeles unika sjuåringar som kallar mig fröken.
vad långt vi kommit sen vi skolkade från gympan för att gå hem och baka muffins!
