Without you I'd be flung out to the far corners of the universe.

Aahh. Allt är så konstigt. Allt bara händer och tiden bara går.

Läst ut Dance dance dance.

När jag kom ut från cafét var det dimmig solnedgång. Jag tog Yuki och vi rullade hemåt.

Det gör ingenting! Ingenting gör någonting! Livet händer ändå. Kommer jag inte in på universitetet leder väl allting mig någon annanstans. Är det inte meningen så är det inte. Jag har gjort mitt bästa. Så enkelt var det med den saken. Finns så många vägar, spännande att ta en omväg lite då och då.

 

Uppdatering: Okej det gör visst någonting. Det värsta som kunde hända nånsin vore om jag inte kom in.

Men.. jag skulle ju inte dö.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0