Dust that fell from your skin, dust that fell from mine.
I går efter jobbet åkte jag hem till Emma. Vi åt god middag och pratade i timmar och däckade sisådär mittinatten efter en halv film. Sova över hos Emma är det bästa som finns. Hon har världens skönaste säng och en dusch som är varm och funkar på riktigt. Inga knappar som ska sättas på en halvtimme innan och en annan knapp som ska få i gång hela maskineriet och sen så droppar den bara. Tar en evighet att bli ren. Nej, en riktig dusch.
Det dåliga med att sova över hos Emma är när jag ska upp och gå till jobbet och det är uppförsbacke i 45 minuter.
Sen på jobbet lovade jag bagaren att jag skulle komma och hälsa på i San Fransisco och sen kom Emma på min lunchrast och sen kom Lukasz och bagaren och fikade med henne efter de slutat (röra, underbart) och allt var bara bra och är bara bra. Sen så har jag ju världens bästa arbetskamrater också. Och världens bästa Emma.
Sa jag att jag var glad?
Det låter helt fantastiskt!
ja:D det var det. Små ögonblick, eller ibland en hel dag. Sen kommer skitdagar men sånt skriver jag inte om i bloggen har jag bestämt. Inte mycket i alla fall. När man lär sig vara glad och leva i nuet blir liksom även de dåliga känslorna starkare..
