ellepop

Jag sitter på min säng. Lyssnar på ett gammalt band, inspelat för sisådär exakt 10 år sedan.. Lionel Richie blandat med Robbie Williams, Savage garden, Whitney Houston, konstiga rockballader.

ELINS BLANDNING heter bandet och det är så fint med massa små bilklistermärken och stjärnor på.

På pappret sådär håller jag med om att det ser ut som en riktigt illa mixad blandning. Men jag förstår. Jag förstår mig själv. Jag har mixat låtarna alldeles perfekt!! Klippt av dom när dom börjar bli dåliga, tagit de bästa 1½ gång, om jag fastnat för något intro finns det med ett antal gånger på båda sidor. Och det ÄR ju så charmigt när en låt tar slut mitt i mitten, mysbrus, sen hör man ett litet *klick* och så vet man att det är dags att vända på bandet. Spänning! Och så kommer något nytt. Helfestligt, säger jag.

Dessutom är det bara ena sidan som är full. Andra sidan är halvfull. Så när sista låten tar slut på den halvfulla sidan hör man inget klick, man måste liksom gå och vända bandet ändå. Då börjar den bästa låten med savage garden, bara poff sådär. Innan den låten har jag spelat in alla dåliga. Så de tar man ju aldrig sig för att lyssna på med allt bakåtspolande. Hur übersmart var inte jag.