ellepop

Jag börjar med en liten bild på mig själv. Det är ett av dom finaste korten jag vet.
Varför? Därför att det är äkta. Därför att jag är glad och det syns så väl att jag blir glad bara jag kollar på det.



Egentligen spelar kameran ingen roll i detta syfte. Känslor och  tillfällen kan fångas lika lätt i en engångskamera.
Varför köper man då dyra kameror och dyra objektiv som är tunga att släpa med sig?
Därför att man kan påverka själv. Man kan ta kort snabbare, med snyggare färger, med bättre kvalitet, osv. Och så känns det såklart lite proffsigare att bära omkring på en snygg och stabil kamera. Det underlättar. Det är en större frihet, man kan komponera och trixa hur mycket man vill. Och det är ju alltid bra. Man kan till och med uppnå den där underbara imperfektionen, helt utan misstag från kamerans sida.

I bland kan bilder som är ur fokus vara mycket snyggare än klara och skarpa bilder tycker jag. Det beror helt på en massa saker. Men jag tycker om blurr och jag tycker om den här, av samma anledning som den där ovanför.



Och oftast tycker jag att bilder som inte photoshoppats är finare än de som blivit. Men det beror ju på vad man vill uppnå. Mycket beror på. Vad vill man med sitt fotograferande? Vill man tjäna pengar? Vill man ta kort på fåglar, landskap, konserter, vill man ha surrealistiska bilder eller skarpa porträtt, färg eller svartvitt?

Jag tycker om ljus. Skuggor. Färger, människor, detaljer. I bland i sepia, men mest i färg. Helst utan ögonkontakt med kameran. Alltid - om jag kan - utan blixt. För blixt blir onaturligt och fult. Jag säger inte att jag är bättre än någon annan, jag har ingen prestationsångest, jag tycker det är roligt och ibland blir det bra, ibland mindre bra. Jag tar kort på det jag tycker är fint och så enkelt är det.

Vad fotograferar ni helst?

...och visst känns det bra när man lyckas fånga det där lilla extra. Det är väl det som det handlar om egentligen. Just mina kuddar tycker jag är fina, utan att just kanske ha det där speciella. Men man får inte bli kräsen.



Idag tyckte jag att ljuset från källarfönstret låg fint på dom. Bara därför.

Här kommer en bild, av mig, som jag tycker har nånting lite extra.



Kanske är det minnen.. så som jag kände just då och när jag ser kortet känns det likadant. Omständigheter. Eller så är det färgerna som flyter så fint, skuggorna som ligger så perfekt. Jag vet inte.

Eller den som kommer här. Det blev inte alls som jag tänkt mig. Den blev helfel. Men så bra ändå! Det där imperfekta gör det mycket mer spännande. Små misstag kan i bland bli mycket bättre än det man haft i huvudet. (och dessa sker då oftast om man inte har en speciellt bra kamera..)



Eller den här:



Och ibland slängs motivet bara fram framför ögonen och då har man ju inget val. Som vid händelser, marknader, dansfestivaler, resor, middagar.. och så vidare. Det är roligt och praktiskt. Men nästan lika roligt är att ta en promenad, där man gått hundra gånger innan, och ta kort på en massa saker man aldrig lagt märke till innan. Som en klisterlapp på lyktstolpen, en blomma i cementen, ett träd som vält. Sådana saker.

Jag hittade lite citat om fotografi på nån sida, här kommer de finaste:
"All photos are accurate. None of them is the truth"
-Richard Avedon

"If I could tell the story in worlds, I wouldn't need to lug around a camera"
-Lewis Hine

"My portraits are more about me than they are about the people I photograph"
-Richard Avedon

"A good snapshot stops a moment from running away"
-Eudora Welty

"No place is boring, if you've had a good night's sleep and have a pocket full of  unexposed film"
-Robert Adams

Och jag avslutar med en bild på... den här:



Seså, gå ut med er och fånga lite ögonblick nu.