ellepop

Jag kan ju direkt meddela att någon blommig klänning kom jag inte hem med idag. Istället blev det två par svarta strumbyxor. Och en rosa hårspray som luktar färska jordgubbar. Kom på där nån gång, när jag stod inne på H&M, Cubus, eller vad det nu var, att jag är alldeles nöjd med min garderob. Ååh vad skönt det känns när man får sådana insikter. Inga fler kläder för min del, alltså! Alla pengar läggs undan och sparas. I smyg är jag en liten kapitalist. Oh yes.

Och så jag har pluggat, lite. Jag har helt tappat glädjen i det hela. Jag vill inte plugga mer. Blä! Det är helt enkelt ointressant, för det mesta. Jag tycker om lektionerna. De är trevliga. 30 människor bosatta runt om i världen som pratar i munnen på varandra och har roliga idéer och tankar om allting. Kan bli ganska roligt ibland. Det blir ALLTID tjatter mellan två män - en kristen typ som hela tiden blandar in Gud i allt han säger, och han som inte alls tror på Gud och säger emot den stackars kristne HELA tiden. Vad han än säger. Även om det inte råkar handla om Gud, just då. De provocerar varandra. Gång på gång.

Hursomhelst var det Fursten denna lektionen handlade om. Pappas bok har försvunnit (vem läser Fursten i smyg? vem har gömt Fursten under sin säng??) så jag fick ladda ner ljudboken. Med Mikael Persbrandt. När vår magister frågade vilket förlag vi hade kom det fram att det inte bara var jag som hängett mig åt Persbrandt. Allt jag kunde tänka när jag lyssnade var GUNVALD. Persbrandt har blivit mer Gunvald än sig själv. Han pratar som Gunvald. Han låter lika arg som Gunvald. Han pratar lika fort som Gunvald. Jag ser Gunvald på kryckor i huvudet när han pratar. Och jag har blivit lite Beckbesatt märker jag då.

Såhär ser han ut förresten. Inte Gunvald, men Machiavelli, the MASTER MIND



bilden har jag snott från google. såklart.