Walk it off.

Spenderat dagen på karuseller med Hannah.

Skulle laga fin middag, dvs paj, men glömde köpa smör. Blev kompromissad nödsallad.

I övrigt är allt fint och som vanligt oförutsägbart. Tillbringar dessa mittimellandagar med att läsa spännande romaner in på nätterna och somna på diverse soffor.

Nattäventyr och knäckbak.

Viker pappersfåglar.

Hej blogg!

Klockan är mittinatten. Jag har skrivit tenta heela dagen och ända fram tills nu och nu är jag så pigg att jag inte kan sova. KLOCKAN ÄR FYRA. Så jag bloggar? Tydligen.

Kan ju säga, till exempel, att alla mina videos finns HÄR nu. Samlade och sånt.

Och ifall ni vill se dagen genom min kompis Sam's ögon, som jag spenderade dagen med, klicka HÄR.

Nu ska jag släcka lampan. Sova bort halva dagen imorgon, sen fira att skolan är över för den här gången.

Puss och jag saknar er alla mycket.

Flickr

Puck <3

vi fann varann igen.

Kära blogg.

Måste skriva ner den här dagen så jag får grepp om den innan den försvinner.

-Vaknade efter fyra timmars sömn till den varmaste dagen på året. Sista september.

-Tar mig till Café Rouge och äter födelsedagsfrukost med Mandy och Indigo. Salmon benedict, apelsinjuice och kaffe. Klockan är nio och vi sitter utomhus och jag har t-shirt på mig.

-Promenad med Mandy. Pratar om dimman över slottet. Försöker ta kort på den men det går inte.

-Tar bussen till Bruntsfield. Hoppar av. Delar en smoothie med Hannah och hoppar på en annan buss.

-Det känns som vi är utomlands och jag får en ny kompis.

-Skrattar oss igenom dramalektionen som bara är en timme, lägger oss på en gräsmatta vid busshållplatsen och dricker mer kaffe.

-Går hem till Hannah. Hämtar böcker, byter kläder, åker till jobbet.

-Jobbar en timme och alla vill ha glass och jag är glad och trevlig och det är roligt.

-Köper citronkaka och soyalatte och sätter mig på uteserveringen med enorma 'Film Histories' och läser en stund om 'Swedish silent cinema in the late 20's' tills Kyle, jobbkompis, slutar och säger 'nu ska vi dricka öl' så vi köper öl och går till meadows och dricker öl tills solen går ner.

-Jag går hem, kokar pasta och tappar hela burken cayenne i såsen och läser om 'Early French impressionism'.

Och igår var lika bra.

Hela veckan, egentligen.

Knas. ♥

(En ganska så icke-värdig uppföljare till den här.)

But alas!

Är sjuk.

Så jag kollar på dålig tv, dricker kaffe, läser och kramar saker.

My favourite part of the day is when I wake up at 6 am, and the sun is rising, and it's shining through the tiny gap I've left between the curtain and the windowsill.

Waking up again.

Walking into the living room.

Saying 'Play me something, something depressing and sad and sentimental so that I can walk out of this place and feel like I feel something.'

So she does.

One step at a time, hold on tight. The load is getting lighter with every step of the ladder. But there are things that I find hard to throw down, to precious and delicate to hit the ground. But I can feel the numbness spreading to my fingers.

I eat porridge. I film the sky. I sing Happiness hit her like a train on a track. Coming towards her, stuck still, no turning back. I dress in my nicest clothes.

I take an apple and put it in my bag.

I walk to work. I listen to Dog Days Are Over five times.

All is well.

Såhär blev det.

Idag spelar jag gitarr. Tänkte att jag hinner lära mig en låt till innan skolan börjar.

Sen ska jag iväg och kolla på Isy Suttie som har en show i en trädgård nånstans (Dobby från Peep Show!!) och laga någon slags avancerad middag. Längtar tills torsdag. Då börjar kompisar jag inte sett på evigheter komma tillbaks från sina diverse delar av landet <3 Konstigt när alla bara försvinner sådär.

'You used to stir my imagination. Now you don't even stir my curiosity. You simply produce no effects'

The moment was lost in vulgar details

'Then I feel that I have given away my whole soul to someone who treats it as if it were a flower to put in his coat, a bit of decoration to charm his vanity, an ornament for a summer's day'

'I once wore nothing else but violets all through one season, as a form of artistic mourning for a romance that would not die. Ultimately, however, it did die. I forget what killed it. I think it was her proposing to sacrifice the whole world for me. That is always a dreadful moment. It fills one with the terror of eternity'

And left was nothing but a lingering sense of infinity